Arkiv för april, 2011

Harvestman-Lashing the Rye

Posted in Drone, Folk on 29/04/2011 by co)))ven

Brittisk drone/folk. För den som inte är nergången i subgenrer så kan drone förklaras som minimalistiskt, det bygger ofta på expimenterande med distade  ljud och musiken tenderar till att vara repetativ.

Det har tagit mig ett tag innan jag verkligen börjat uppskatta den här pjäsen. Beställde den för ett par månader sedan i hopp om att hela skivan skulle ligga i nivå med den första låten på plattan ”Amongst the Heather” som är en av de bästa dronelåtar jag någonsin hört. Jag vart dock lite besviken när resten av plattan visade sig vara.. inte direkt dåligt, men låt säga något som inte tilltalade vid första genomlyssningen. Den som hört Sunno))) förstår nog vad jag menar, musiken växer för en. Eller så är det helt enkelt så att jag inte lyssnat tillräckligt mycket på drone för att riktigt nå in i själva kärnan i musiken- hursom så jobbar jag på det! Lashing the Rye har allafall fått ett uppsving i mina öron den senaste tiden och jag lyssnar för fullt på den i skrivande stund.

Helt klart värt att lägga 6 min på att lyssna igenom första låten!
http://www.youtube.com/watch?v=ZIigJ21Om8I

Tracklist:
1 Amongst the Heather
2 The Burning of Tara
3 The Sea Maid
4 Scarborough Fair
5 Over Nine Waves
6 March to Loch Barren
7 Melleadh
8 Sheep-Crook and Black Dog
9 Jack Orion
10 The Thunderer
11 Surround Me
12 Green Hills of Tyrol/ The Battle’s O’er

OM-Pilgrimage

Posted in Doom Metal, Stoner/Doom on 28/04/2011 by co)))ven

OM! tvåmannaband från kalifornien som spelar stoner/doom.
OM! inom hinduismen namnet på universums rytm, ordet används ofta som mantra för att sätta sig i trans.

Pilgrimage släpptes 2007 och är OM’s näst senaste platta. Jag skjuter nog inte helt snett om jag säger att Pilgrimage är, som bandnamnet refererar till, något av ett muskilaiskt mantra uppdelat i fyra spår. Alla låtar på plattan är alltså olika variationer på samma melodiska tema. Första tanken kring det kan ju vara att ”gud vad tråkigt med fyra verisioner av samma låt”.. Men! så är inte fallet. Personligen tycker jag det är ganska uppfriskande med ett band som bryter sig ur ramen vers,refräng,vers och faktum är att OM gör det på ett sådant sätt att låtarna får sin egen särprägel.

Om man har lust att lyssna på något som går utanför ramarna så är Pilgrimage att rekommendera! Man ska dock se till att ha tid till att lyssna på plattan från början tillslut för att riktigt ta in upplevelsen.

Tracklist:
1 Pilgrimage
2 Unitive Knowledge of the Godhead
3 Bhimas’s Theme
4 Pilgrimage (reprise)

http://www.youtube.com/watch?v=Orr0kf9RSK0 – Första låten! meditativt minst sagt.

Death in June- But, what ends when the symbols shatter?

Posted in neofolk on 26/04/2011 by co)))ven

Det här var då alltså en av skivorna jag skrev om att jag fått i förra inlägget.

Är man nybörjare i Death in June’s ädla musik så är det den här plattan man ska börja med. Mitten av Death in June’s skapande. Den innehåller sån kraft trots att hela plattan är akustisk, gitarren riktigt driver fram låtarna i fall så som ”Little Black Angel” och titelspåret. Den här skivan har lämnat mig funderande i evigheter över de mångtydiga texterna tills det känns lönlöst att försöka förstå eller ens greppa något sammanhang.

Enligt mig går DiJ att dela upp i tre perioder. Den första, postpunk/noise. Mitten eran, neofolk. Dagens, en experimentell fortsättning på mitten eran. What ends when the symbols shatter? pikar mitten eran.

http://www.youtube.com/watch?v=vvFD7urcHZE Titelspåret! Lyssna!

Tracklist

  1. ”Death Is the Martyr of Beauty” – 3:50
  2. ”He’s Disabled” – 4:08
  3. ”The Mourner’s Bench” – 2:31
  4. ”Because of Him” – 3:46
  5. ”Daedalus Rising” – 4:52
  6. ”Little Black Angel” – 4:18
  7. ”The Golden Wedding of Sorrow” – 3:36
  8. ”The Giddy Edge of Light” – 5:07
  9. ”Ku Ku Ku” – 1:52
  10. ”This Is Not Paradise” – 5:27
  11. ”Hollows of Devotion” – 3:29
  12. ”But, What Ends When the Symbols Shatter?” – 3:15

Den här skivan betyder en hel del för mig och jag är säker på att den kommer hänga med mig länge. Den får därför 9/10 ormbunkar.

Låttips. Death in June-Fall Apart

Posted in neofolk on 13/04/2011 by co)))ven

Jag har gått och myst sedan gårdagen över att skivorna ”The Wall of Sacrifice” och ”But what ends when the Symbols Shatter” av bandet Death in June damp ner i brevlådan. Death in June är Douglas Pearce, skaparen av neofolk, verk och livsprojekt. Båda skivorna har tidigare varit för dyra för min plånbok men nu fick jag tag på dom för en billig slant. De anses av fans vara bland det bästa Death in June har gjort. Jag kommer nog skriva lite om båda skivorna men innan dess tänkte jag bjuda på ett låttips.

En av Death in Junes kändaste låtar-”Fall Apart” från The Wall of Sacrifice med klipp ur Ingmar Bergmans ”Det Sjunde Inseglet”

http://www.youtube.com/watch?v=qFUPK4zaQl4


Pearce in person!

Rome-Confessions d’un voleur d’ames

Posted in neofolk on 10/04/2011 by co)))ven

Rome är det namn under vilken luxemburgska Jerome Reuter skapar sin musik. Rome bildades 2005 och har sedan dess släppt sex stycken skivor med jämna mellanrum varav Confessions d’un voleur d’ames är den tredje. Jag har haft den här skivan i form av en nyutgåva på cd i något år och har med tiden bildat mig en ganska god uppfattning om den.

Det är svårt att sätta fingret på vad Rome gör för sorts musik och placera projektet i ett speciellt fack. Om jag ändå ska ge mig på ett försök så skulle jag kalla de fyra första skivorna för industrial-folk/neofolk medan de två senaste snarare är ren neofolk. Det är inte helt utan att man får lite Leonard Cohen vibbar, framförallt för att fokus ligger så mycket på låttexterna. Klart är dock att Rome har gjort sig ett namn främst inom den post-industriella scenen! På senare tid har han även skaffat sig en medarbetare, delvis för att kunna prestera bra live.

För den som aldrig har hört Rome så vill jag snabbt rada upp några saker som är utmärkande för Rome.

– Jerome Reuter är multi-linguist, därav användandet av många språk, tyska franska engelska m.m. Mycket filmsamplingar och historiska referenser. Finslipade texter framförda med en mörk stämma.

Med det sagt så borde jag kunna bita lite i ämnet för detta inlägg.

Confessions d’un voleur d’ames öppnar med den dramatiska marschlåten ”Ni Dieu ni Maitre”, pikar för mig med de stillsamma och reflekterande låtarna ”The Torture Detachment” och”Joys of Stelth” för att sedan stängas snyggt med den stegrande låten ”Ladieu Aux Anciens”.

Stämningsmässigt så får jag känslan av att befinna mig någonstans i Europa i början på 1900-talet, kanske på ett tåg påväg mot Rom! Eller sittandes på en balkong i Paris..

Rome – The Joys Of Stealth Lyssna och avgör själv!

Jeromes starkaste sida är enligt mig hans förmåga att klistra, lappa och sy ihop sina texter och samplingar och sedan ge dem den där speciella ”Rome” stämningen med den rent musikaliska biten. Han är uppenbarligen en funderande människa, vilket jag tycker är något mycket positivt och texterna speglar en mycket personlig sida av honom själv. Hela skivan präglas av en lätt touch av oro och den är knappast en partyhöjare, lustigt nog så brukar jag själv uppleva en känsla av lättnad när jag lyssnar på den. Rent musikaliskt så blandas industri med marschtakter i vissa låtar, medan andra är enbart Jeromes röst och en gitarr.

Confessions d’un voleur d’ames får 9/10 ormbunkar på grund av att det ligger mycket eftertanke bakom den vilket ger den stort potential att förmedla känslor och upplevelser till lyssnaren.

Jex Thoth-Jex Thoth

Posted in Doom Metal, Doom Rock, Psychedelica, Stoner/Doom on 06/04/2011 by co)))ven

MMMM! sajkodellic doom från Kalifornien!

Jex Thoth har hängt runt sen 2007 och debuterade då på en split med doom legendarerna Pagan Altar. Sedan dess har de lyckats släppa en fullängdare vilken det här inlägget tillägnas, utöver de så har de släppt två ep’s. Jag skaffade mig fullängdaren på 12′ vinyl för två månader sedan och har spelat den dagligen sen dess. Bandet tar sitt namn från bandledaren vilken också är den mest karaktärskapande kraften i bandet med sina härliga vocals sprungna rakt ur 70-talet, bandet kommer ju från San Fracisco lixom. Himla kul att se att kvinnor börjar ta större plats inom doom-scenen. Nu genom Jex thoth (Jessica Thoth) men även genom doom bandet Blood Ceremonys sångerska, Triptykons basist är ju även rätt bra på det hon gör.

Utöver sången så har vi en rökig keybord som flyter igenom hela plattan, vilken tillsammmans med gitarren gör det hela till en rätt melodiös upplevels. Sån tur var så är det ju doom så tyngden går inte helt förlorad. Det ska dock tilläggas att några av skivans höjdpunkter kommer när bandet brister ut i lite mer psykedeliska partier. Ett bra exempel på detta går att hitta i låten ”Son of Yule” http://www.youtube.com/watch?v=J-ckjRiwa48

Jag har inte lyckats luska fram huruvida Jex Thoth jobbar på en andra fullängdare, men jag antar att de gör det i och med att deras första platta fått sådan uppmärksamhet inom doom-scenen. Förutsatt att de gör det så kanske man redan i år kan få sätta tänderna i en andra fullängdare!

Jex Thoth- Jex Thoth får allafall 8/10 ormbunkar

hemsida http://www.jexthoth.com/

går att tanka här http://isohunt.com/torrent_details/58770141/jex+thoth?tab=summary

Novy Svet/Foresta Di Ferro- Bulli E Pupe

Posted in Folk, neofolk on 03/04/2011 by co)))ven

Rätt spännande samverkan mellan österrikiska Nový Svět och italienska Foresta Di Ferro. Båda banden är välkända inom neofolk scenen, hur de fick för sig att de skulle göra en ep ihop vet jag ej men bra blev det! Bulli E Pupe släpptes som två limiterade 7′ vinyler som till min besvikelse sålt slut för länge sedan.. så jag tankade dom istället i hopp om att de ska dyka upp på discogs.com någon gång i framtiden!

Novy Svets musikstil går i sann Tom Waits anda och tenderar till att vara minimalistisk och experimentell, medan Foresta Di Ferro som är något av en supergrupp med många olika neofolk artister drar mer åt noise/folk. På Bulli E Pupe möts dock en rad olika genrer tung noir jazz, folk etc. det här är vad jag hör i mitt huvud när korkar upp en flaska italienskt rödvin!

Skulle framförallt vilja hurra för den andra låten på A-sidan ”Senza Amori Né Eroi”, tror det betyder ”Utan Älskare inga Hjältar” som jag lyssnat på non stop i två dagar nu. Jag tycker inte engelska är det ultimata språket att uttrycka sig med i musik, det har jag aldrig tyckt trots att många band envisas med det. Den här låten stärker min åsikt ytterligare, italienska!

Bulli E Pupe går att tanka härifrån

http://www.filez.st/file.php?id=NDY5ODgwNg==

Första låten på A-sidan Sogni Di Piombo- Drömmar av Bly

http://www.youtube.com/watch?v=2ZogbB3xN04