Arkiv för februari, 2011

Svarte Pan- Nattvandring

Posted in Progg, Psychedelica, Swedish Hardrock on 28/02/2011 by co)))ven

Fick en massa skivor å vinyler i förrgår som jag beställt för ett tag sen, de trillade in på en och samma gång så nu tänkte jag skulle skriva lite om ett par av dom.

Först ut, Svarte Pan från Malmö som riffat runt i något drygt decenium. Tung bluesrock och sång på modersmålet, det luktar lite progg. Tankarna leds direkt till band som Witchcraft och Abramis Brama, jag tror till och med jag läste att Svarte Pan och Abramis Brama har samverkat på en platta där dom tolkar en November låt var. Den måste jag komma ihåg att lägga vantarna på om tillfälle ges… Allafall så gillar jag att Svarte Pan sjunger på svenska, det finns ingen anledning att inte sjunga på sitt modersmål om man har förmågan att skriva bra texter. Det är nästan lite vis-känsla över vissa av låtarna och visdomsorden haglar genom raderna. Sjunde låten Möss och Människor är bästa exemplet på detta, text av Allan Edwall! Riffen är tajta och sångstilen faller i smak.

http://www.youtube.com/watch?v=NpiBXMP15mo Starkare!

Är faktiskt riktigt nöjd med det här köpet i och med att jag köpte grisen i säcken. Jag tyckte Svarte Pan var ett fräckt bandnamn och efter att ha tittat på ovanstående video så tänkte jag att det nog inte kan slå fel och det gjorde det inte heller. Favvo låten hittills är åttonde låten ”Dårarnas Palats”.

Sleep-Jerusalem

Posted in Psychedelica, Stoner/Doom on 24/02/2011 by co)))ven

Jag trotsar runt lunchtid den svenska vintern i ett par tofflor för att ge mig ut till brevlådan och finner bland reklamblad och lokaltidningar ett litet brunt paket adresserat till mig. Att döma av storleken kan det innehålla två saker. Antingen är det Reverend Bizarres platta ”Crush the Insects” eller så är det Sleeps ”Jerusalem”. Det visar sig efter att papper och plast åkt av vara den senare.

Jag har alltså spenderat min dag läsandes en rätt fin utgåva av ”Tusen och en Natt” med Sleeps sista platta Jerusalem långsamt lunkandes i bakgrunden. Tusen och en Natt är förbaskat doom och allmänt fräck om du inte redan visste det! Det är även Jerusalem men det är inte utan ett sting av bitterhet jag lyssnar på den. Inte nog med att der var det sista Sleep han få ur sig innan de bestämde sig för att pensionera bandet. Det märks även att skivbolaget den släpptes på har haft mer än bara ett finger med i spelet! Jerusalem är uppföljaren till Sleeps succeplatta ”Sleep’s Holy Mountain”, vilken blivit något av en klassiker i sina kretsar. När Sleep gick till skivbolaget med material för Jerusalem så var det inte tänkt att skivan skulle heta så. Nej materialet bestod istället av ett enda långt spår på ca 52 min som de valt att kalla ”Dopesmoker”. Skivbolaget protesterade mot ALLT! omslaget var fel, namnet på albumet var fel och skivan var för lång. Det går ju inte att sälja något som maler på i 52 min utan någon form av uppehåll. Jo själalösa lilla profitkrävande parasit det gör det visst… tråkigt nog så var det skivbolaget som fick sista ordet.

Resultatet blev då alltså ett annat namn på albumet- Jerusalem. Ett nytt hastigt hoprafsat omslag med uppenbara estetiska missar, se ovan och jämför här med det från början tänkta omslaget .

Inte nog med det så styckades det 52 min långa spåret upp i sex olika partier helt utan eftertanke. Sån tur var märks inte detta om man bara stoppar in skivan i cd-spelaren och låter den gå, men om man däremot hoppar mellan låtarna blir de här amatörmässiga klippningarna smärtsamt tydliga. Sånt tur var har Sleep på senare dagar fått upprättelse i och med att Dopesmoker släpptes som den var tänkt i en första utgåva 2003 med en extra låt ”Sonic Titan”.

Men! Inte allt är snett och hopplöst med Jerusalem. Om man ska säga något om den faktiska musiken som det ju i slutänden kommer ner till så är den över förväntan. Jag tycker att Sleep på denna platta tonade ner lite av de rock’n roll vibbar jag fick av ”Sleep’s Holy Mountain”. Istället möts man av en slags mässande sångstil, mindre avancerade riff och jag måste säga att skivan i överlag känns som en enda lång jam-session. Det är lite mer tyngd i både gitarr och trumma och i vissa partier utklassar den till och med ”S.H.M” i både tyngd och atmosfär. Den här plattan borde få alla stoners att dra fram pipan instinktivt efter öppningsriffet, själv tar jag mig en kopp kaffe och möjligtvis en cigarill.

“FOLLOW THE SMOKE
TO THE RIFF FILLED LAND”
http://www.youtube.com/watch?v=R4vQmR4EmQQ

Magnus Pelander går solo!

Posted in Doom Rock, Folk on 24/02/2011 by co)))ven

Magnus Pelander! mest känd som sångare och gitarrist i Witchcraft släppte en ep för ett tag sedan med sitt självbetitlade soloprojekt. Eftersom jag håller Witchcraft kärt om hjärtat så såg jag till att skaffa den på vinyl. Skattade mig lycklig då jag beställde den från recordheaven.net på svart vinyl men fick en tryckt på gul vinyl av misstag:) Den finns fortfarande kvar i lager från recordheaven om man vill skaffa sig ett ex.

Jag hade strölyssnat på ep’n över youtube innan, men vart ändå glatt överaskad av vad jag fick höra eftersom jag inte riktigt var på det klara med konceptet. Magnus Pelander har fått ihop ett bra verk som drar mer åt folk än Witchcrafts doom/rock sound. Tror knappast att ett Witchcraft fan kommer bli besviken dock. Det är fortfarande samma gamla Pelander stämma som ekar genom hela ep’n vilken består av fyra låtar.

Här har vi min personliga favvo! sista låten kallad ”Stardust” http://www.youtube.com/watch?v=4E00q_5F-IA

Fem mörka mästerverk för skivstället.

Posted in Black Metal on 23/02/2011 by co)))ven

Även om jag mest lyssnar på doom-metal och psykedelika för stunden så känner jag att jag vill få ur mig lite schyssta skivtips. De här är fem av mina absoluta favoriter när det kommer till black metal och vissa av dom förtjänar verkligen en genomlyssning även om bm inte är ens favvo område.

Katharsis- VVorld VVithout End

Tyskar kan sin black metal det är en sak som är säker. Katharsis skulle helt klart glida in på delad förstaplats tillsammans med Lunar Aurora om jag fick utse bästa tyska band. Den här plattan är en avgrund! underbart krispiga gitarrer, frenetiskt trummande och sångaren sticker faktiskt ut med en rätt orginell röst. Får nästan lite grindvibbar till och från.

Peste Noire- La Sanie des siècles Panégyrique de la Dégénérescence

Var bland dom första att skaffa den här plattan när den kom och det var kärlek från första stund. Ett koncept album på digerdöden, kan det bli mer trve? Svar ja, om du låter ett par galna fransmän göra musiken. Hör möts vi av hjärtskärande skrik, mycket speciella lite folkiga gitarrmelodier. De lilla jag orkat översätta i texterna, som är skrivna på franska, har imponerat på mig. Hjärnan bakom bandet, Valfunde, ser ut som en förbannad krust-punkare men visar sig vara ganska bevandrad i fransk poesi varav en dikt av Christine de Pisan tonsätts. Ett annat namn som medverkar på skivan och är värt att nämnas är Neige från bandet Alcest som sätter lite av sin egen prägel på skivan.

http://www.youtube.com/watch?v=uLSUQYzqXZ0 smakprov!

Drudkh- Autumn Aurora

Höst, Ukraina, Skog, Sol, Regn, det blir lite kallare med varje dag som går. Det är allafall vad som flyter genom mitt huvud när jag lyssnar på den här pjäsen. Drudkh har lyckats skapa något eget, något som är deras. Här är det verkligen musiken som är i fokus, eller rättare sagt gitarren. Ovanligt ”glada”riff och melodier som dryper av atmosfär fångar ljudet av en varm höst som långsamt övergår i vinter. Det här är ukrainska Drudkhs bästa släpp, det är inte ens diskuterbart. Black metal med en touch av drone.

http://www.youtube.com/watch?v=1eozo68PTHg Smakprov!

Ulver- Bergtatt: Et Eeventyr I 5 Capitler

Norska Ulvers första platta. Innan de lämnade black metal träsket för att skapa någon slags ambient electronica han de ge ifrån sig tre plattor. Två av dessa var black metal och en folkmusik. Jag har lyssnat intensivt på de alla de tre första och den bästa är utan tvekan ”Bergtatt”. Som namnet antyder handlar skivan om en flicka som vandrar ut i skogen och blir kidnappad av troll och tillsluter finner i i bergakungens sal. Musiken är oklanderlig, inte så aggresiv som black metal kan vara men det är en positiv sak i det här fallet. Det som framförallt fångade mig är rensången som varvas med vanliga kräkskrik. Är man inne i black metal MÅSTE man ha den här skivan helst de andra två med.

http://www.youtube.com/watch?v=QNyIWBCFq5Y&feature=related Smakprov!

Armagedda- Ond Spiritism

Jaha det här är då alltså ett gäng norrlänningar. Det här är enligt mig det enda som är värt att ha med Armagedda, men då ska det påpekas att det verkligen är något att stoppa i skivstället. Bandet lade ner av okända anledningar, troligtvis var det frontmannen Graav som tröttnade på att göra black metal. Det här är dock hans livsverk, det som gör att den sticker ut är den skarpa tunga produktionen och texterna på svenska som sjungs med en härlig dialekt. Kompakt Mörker-skaffa!!

Electric Wizard- Dopethrone! det är kult, nej det är kvlt.

Posted in Stoner/Doom on 21/02/2011 by co)))ven

Eftersom det här blir mitt första inlägg så känns det som att inte vad som helst duger att sätta tänderna i!

Jag har sedan något halvår tillbaks funnit mig mer och mer insugen i doom/stoner metal för att nu sitta, så att säga, fast i skiten. I dagsläget så skulle nog de flesta som delar mitt intresse i denna segriffade genre hålla med mig om att det band som just nu står i spetsen för doom metal är de brittiska giganterna Electric Wizard. Bara det faktum att de prydde framsidan på ett av 2011 första nr av Terrorizer Magazine är ett tecken på den kultstatus dessa bong-fanatiker har uppnått med åren. I skrivande stund håller dammet just på att lägga sig kring deras senaste platta Black Masses. Det ska dock tilläggas att det är Jus Oborne, sångare, gitarrist och frontman som kan ta till sig den mesta av äran i och med att han är den fasta stommen, rötterna i ett band som haft kraftig ruljans på sin line-up. Nu består bandet dock av Jus och hans käraste Liz, en helkroppstatuerad grek och en skallig kille med ett förbaskat långt skägg.

Det var lite kort om bandet och även om min personliga favorit är bandets näst senaste skiva Witchcult Today så är det ändå ovanstående alster, DOPETHRONE! sug på den titeln, som format min definition av vad som är god doom metal. Som namnet antyder så dryper skivan av drogromantik och låttexterna rullar sig i klassiska doom-teman så som häxor, zombies och skräckfilm. Texterna är med andra ord en fröjd för öronen, men det är riffen som verkligen fått mig att fatta tycke för plattan. Electric Wizard är ett bra exempel på hur man kan skapa både atmosfär och brutalitet med de enklaste riff. Musiken i sig är alltså inte speciellt komplex och det är det jag älskar med hela schabraket! Riffen förlitar sig på att de spelas med brinnande passion, dränkta i fuzz och dist.

Lyssna själv ! http://www.youtube.com/watch?v=sO7VP34n2Ps

Jag måste dock tillägga att Dopethrone är en skiva som växt för mig över en tidsperiod på flera månader. Första gången jag hörde den får jag erkänna att det enda som riktigt nådde fram till mig var den ångvälts-tunga produktionen. Men men som så mycket annat i livet är de det som tar tid att bearbeta som i slutändan skiner lite skarpare än allt annat i sin omgivning. Kanske är det dock klokt att börja med att lyssna på plattan Witchcult Today innan man ger sig in på tungviktarna som Dopethrone eller Come my Fanatics.